Albumaktuella Raised Fist kom nyligen tillbaka till Sverige efter en Europaturné och Rockfotos Christoffer Jonsson passade på att ta en pratstund med sångaren Alexander ‘Alle’ Hagman.
Sex års väntan är över och Raised Fist nya platta From the North har fått toppbetyg i stort sett överallt. Rockfotoskribenten Anders Schärberg skrev bland annat att “den tydliggör det som alltid varit Raised Fists styrkor. Direktheten i melodierna, det ursinniga trycket och attityden som gör att du som lyssnare känner dig tuffast i hela världen när du går gatan fram med dem i lurarna.”
Ni har precis varit ute på turné. Hur såg den ut?
– Vi gjorde 10 gig i Europa, så nu är det semester ett tag, sen blir det en turné i södra Europa om fyra veckor.
Hade ni något annat band med er på turnén?
– Ja, det hade vi. Devil in Me bland annat – som är ett Portugisiskt hardcoreband som hakat på.
Hur är det att turnera tillsammans med andra band?
– Det är skoj. Det brukar funka rätt bra, alla är oftast professionella, så det är inga problem alls.
Vad för sorts scen föredrar ni? Mindre klubbscener eller är det ju större desto bättre som gäller?
– Alltså det är olika, det är klart att det är roligt att spela på en stor scen, men man kommer nära publiken på ett annat sätt på klubbspelningar. Vi lägger inte så stor vikt på hur stor publik vi har egentligen, det brukar alltid vara ett högt tryck längst fram. Men det viktigaste för mig är det finns plats på scenen så man kan röra sig och hoppa. Det måste vara hoppsäkert, haha.
Ja, du är ju en jäkel på att studsa på scen – är det kanske så att du skulle ha satsat på att bli höjdhoppare?
– Haha. Nej, jag tror nog att jag valde rätt karriär.
Er nya skiva har blivit kritikerrosad i stort sätt överallt, är ni själva nöjda med den?
– Jävligt nöjda! Den blev precis som vi ville. Jag fattade att det var en klassiker så fort vi började spela in. Sen rullade alla recensioner in som hyllade den – så då kändes det helt rätt. Den har slagit i hela världen, Rolling Stone och andra stora tidningar gav höga betyg. Fast inte i Sverige verkade det som, haha. Nej, men det var två recensenter som inte gillade plattan och de skrev för svenska tidningar. Men förutom det har det varit lovord även i Sverige.
Hur kommer det sig att ni släppte skivan en vecka tidigare på Spotify i Sverige?
– Det var skivbolaget som bestämde det. De hade någon deal där med Spotify.
Vilken är din favoritlåt på skivan?
– Det varierar faktiskt. Jag har ju haft plattan sen april förra året, så den har fått sig några spins. Det har ändrats ganska friskt.
Jag såg en intervju från 2011 där du berättade att ni var på väg att spela in en ny skiva men att ni inte fick till det med studiotid. Hur kommer det sig att det det tog sådan mellan skivorna?
– Det var en massa olika omständigheter, det var en del kontraktgrejer vi ville ta itu med först, plus att Burning Heart blev uppköpt av Epitaph. Sen fick vi en ny producent, men i huvudsak var det att vi inte fick till det med studiotid och fortsatte att spela en massa istället.
Bytte ni från Burning Heart till Epitaph?
– Nej, vi har samma skivkontrakt som vi alltid haft. Det är bara att nu är det helt och hållet Epitaph.
Hur tycker du att den svenska hardcorescenen utvecklats sedan ni startade?
– Det är en ganska svår fråga för mig att svara på eftersom jag inte rör mig i de kretsarna längre, men som utomstående tycker jag inte att den känns lika stark som förr. Speciellt om man tänker på Norrland med Luleå och Umeå som var starka hardcorestäder under 90-talet. Visst, det kommer en del vågor men de dör ut lika snabbt…
Hur tycker du själv att er musik utvecklats?
– Tycker det är en full circle i vår musik. Om man lyssnar på första demon vi släppte är det mycket av det soundet som du också hittar på nya skivan. Vi har alltid haft samma sound genom åren men det har givetvis utvecklats. Grunden har varit något som man verkligen kan greppa. Att ta tag med höger och vänsterhanden. Att ta tag i “the love handles” om du fattar, haha.
Handlar texterna om samma saker nu som förr?
– Absolut, men man uttrycker sig kanske mognare. Det är ett mer utformat textförfattande som utvecklas hela tiden. Inte som när man var 16 liksom.
Jag såg er senast 2009 när ni spelade i Umeå och det var 110% energi rakt igenom. Kan jag vänta mig samma upplevelse om jag får chans att se er igen?
– Du, det är ännu mer energi nu!
Jaså?
– Ja, det är så jävla mycket ös och det blir bara mer för varje gång.
Det låter lovande, kommer ni köra några Sverigegig framöver?
–Ja, vi ska väl köra några festivaler i sommar och vi sitter just nu och planerar för en eventuell Sverigeturné där vi kommer spela på klubbscener.
Var är bästa stället att spela på då?
– Australien! Det är bäst när man räknar in allt runt omkring. Det är inte så många gig där, så man kan ägna sig åt att slappa lite extra, hehe.
Läs hela Anders Schärbergs recension av nya Raised Fist-plattan här.
