Deportees: ”Det känns lite som tur varje gång man kommer på en bra melodi”

Intervju — Publicerat 18:31 den 23 October 2011 av Christian Ploog


Får man tro recensionerna har Deportees gått från klarhet till klarhet. 2009 års succé följs i höst upp av ett lika popmagiskt som politiskt album, där norrlänningarna nu gett experimentlustan ökat utrymme. Rockfotos Christian Ploog träffar Anders och Peder Stenberg som är fulla av självförtroende och tillit till lyssnaren.

Allt sedan Deportees släppte ett av 2009 års mest hyllade album Under the Pavement – the Beach har jag pö om pö byggt upp en längtan efter vad killarna från Vindeln och Umeå ska ta för riktning härnäst. I slutet av augusti släpptes en lovande förstasingel från nya albumet - "Islands & Shores". Men redan när Nöjesguiden i juli beskrev en annan ny låt – ”A Heart Like Yours (In A Time Like This)” – som ”höstens ballad, stor och vacker som en katedral”, och musiktidningen Sonic gav skivan allra högsta betyg (10/10) i senaste numret, rann förväntningsbägaren över.

Den 24 oktober är det på dagen sju år sedan Deportees släppte sitt debutalbum All Prayed Up. Jag undrar hur bröderna Anders och Peder Stenberg tycker att bandet har utvecklats sedan dess.

– På det mest fundamentala av plan är vi väl samma band, alltså när det handlar om omsorgen kring detaljer och den tid vi investerar i instrumentering, komposition och arrangemang. Men när det kommer till hantverksskickligheten är vi ett mycket bättre band på alla sätt i dag, säger Peder och får medhåll av sin bror.

– Jag tycker vi har mognat mycket som band och som låtskrivare. Jag tror att vi har blivit bättre på att veta vad vi gillar för någonting, rent kompositoriskt, säger Anders.

– Man kanske har blivit bättre på att känna igen en bra idé när man får den, tillägger Peder.

– Ja, lite så ändå. Och kanske metoden också, alltså i låtskrivandet. Jag tycker fortfarande det känns lite som tur varje gång man kommer på en bra melodi. Men med tiden har man ändå insett att det inte bara är tur, eller i alla fall att det lönar sig att jobba på, säger Anders.

På tidigare album har Deportees haft mer eller mindre samma uppsättning i bandet, samma metod i inspelningsprocessen. Thomas Hedlund på trummor, Anders Stenberg på gitarr, Mattias Lidström på piano och Peder Stenberg på sång. Till Islands & Shores testade kvartetten något nytt.

– Vi har insett att det inte var i den gamla uppsättningen som vår kärna låg. Det blev Deportees ändå fast vissa låtar kunde komma av att fyra killar satt kring en dator och skruvade på en analog synt. En replokal är ju vad en replokal är, det vet alla som har varit i en. Det som låter bäst där är typ när det är högt och grötigt, för då blir man peppad. Då spelar man också på ett visst sätt, men det sättet kanske inte alls låter så bra i en studiosituation. I stället för att krampaktigt bita sig fast i versionen vi hade skapat i replokalen vågade vi släppa taget och märkte då att skelettet låg någon annanstans; det låg i folks samarbete, i folks idévärld, i kompositionerna, i texterna och i fraseringarna. När det blev väldigt prestigelöst i att alla övergav sina instrument blommade andra sidor hos folk upp. Det var en intressant insikt, säger Peder.

Hur kommer det sig att ni inte provat göra så här innan?

– Jag tror inte vi har trott att vi har kunnat, eller att bandidentiteten skulle gå förlorad. Vi har heller inte haft jättemycket erfarenhet av att jobba så vilket gjort att man kanske tekniskt varit lite begränsad. Vi stod och harvade massa akustisk gitarr i replokalen också, men det blev inte så i slutändan, säger Anders.